Mobbad

I ett hörn på skolgården
en liten parvel står
han vill ej störa friden
dom andra då han slår.

Ängslig och nervös
han ser på barnaskaran
och skakar som om han frös
inom sig han känner faran.

Ska han masken kunna hålla
när klockan ringer in
kamraterna nu kolla
och spanar honom in.

Nu börjar dom att ropa
retas och gå på
där är dom allihopa
om hem han finge gå.

Tårarna börjar trilla
Gud, vad han är rädd
han snyftar nu stilla
och längtar till sin bädd.

Då löser sig från hopen
en ´kille´stor och käck
man känner sig rätt snopen
”låt bli att k´killen´knäck!”

Tänk efter själva
om ni mobbade skulle bli
skulle inte ni också skälva
och grina som ett ´gli´.

Ni vänner nu ska vara
och eniga och sams
på era glåpord spara
och sluta med sånt trams.

Nu han skolan gillar
och gläds att gå dit
att va´som alla andra ´killar´
och till kompisar fått lit.